Sanna

Vi åkte med farmor till farfars grav idag och satt äntligen hans valda naturliga sten ifrån stugan. Pappa hade gjort den jätte fin med en skylt och slipat till den. Jag köpte med mig en blomster/ljus evenemang. Allt blev perfekt! Tror farfar är jätte nöjd! Saknar han förresten hela tiden. Allt den saknaden smärtan aldrig går över? Tanken av farfar gör mig arg att inte få sitta bredvid honom och skämta bara som vi gjorde och krama hans arm. Kan se han sitta där i sina blå arbetshängsel byxor på kökssoffan med sin 60tals blåa kopp. Hängandes på bordet med armbågarna tungt liggandes på slagbordet.
Att se den synen och sen se den tomma platsen och den tysta luften utan hans finurliga skratt och muttrande ton. Min farfar min finska underbara farfar. Att du lämna oss gjorde ett hål i hjärtat. Det är vissa människor man nästan känner att man dör utan. Du är en sån farfar. Fast på något vis lever man vidare. Man kan se ljuset i tunneln och hoppas på glädje!