nattspöken i mitt huvud
Justnu känner jag mig så känslig med allt kanske musiken av Camela Leierth..
Kanske allt som har hänt med alla förlust om den här tjejen som jag ej kände men blev otroligt berörd. Jag kan säga att jag inte blir berörd av sånt blev inte det dom andra gångerna när det andra unga tjejerna dog.
Men jag vet inte kanske för jag har nära och föredetta nära som stod henne så nära och veta deras smärta i bröstet och förvirrningen i själen av att en nära vän har blivit tagit ifrån dem, fast jag har föredetta nära vänner som jag nu kände mkt svek så sänder jag varje dag en varmtanke till dem.
INGEN ska få en sådan förlust och jag blir nog förvirrad för jag vill ju krama om dom så hårt, smeka deras hår och säga att ska bli bra för dom en gång har älskat och brytt dig om kan du inte bara sluta bry dig om.. som jag nu tror speciell du trodde. (jag vill inte säga namn men jag vet nog att du vet vem du är) och jag vet att vi inte kan bli vänner igen av många skäl ifrån bådas sida, vi växte ifrån varandra med dock storm med val och handlingar.. Men jag kan fortfarande skratta åt våra bravader som du och jag hade, våra interna skämt om igentligen värdelösa saker, våra motgångar tillsammans och det dåliga slutet..
Men nu efter ett bra tag kan jag nog inte förlåta men inse det bra i allt och se dig nu som en bra person med bara dåliga handlingar. Jag i vanligheten förbannat långsint óch bitter som person när det gäller motgångar och folk som sårar mig och det vet du om.. Men efter den långa resan i mig själv så har jag kommit i ett lugnt med allt..
Fast efter att tjejen gick bort så blev det jobbigt för jag blev verkligen förvirrad i allt och så många frågor i allt.. hur mår du? hur ska jag värdera mina kompisar 100% så dom förstår, det där med att berätta hur jag känner och säga hur jag känner så e jag dålig på det, Vill igentligen bara krama mina underbara nära och kära att jag älskar dom och vet inte vad jag ska ta mig till om dom försvann, sedan ge dom en varmkram och kyssa dom i pannan men om jag nu skulle göra det skulle folk att jag var sjuk i huvudet... men skicka iallafall till alla mina nära om hur mkt jag verkligen vardera dom men då trodde dom att det hade hänt nått illa med mig,, haha så som sagt det är inte min grej... Och jag försöker ställa upp, träffa dom ofta, prata med dom i telefon men ibland räcker inte all tid till och det blir dagar, veckor, månader innan man träffar alla eller ens pratar med dom!
Och i allt tänkande att leva i nuet och värdera tiden med mig själv och andra så är jag så rädd för framtiden.
Vad ska jag göra? pengar? livet? om 10 år? bor jag fortfarande i min (som jag nu känner perfekta) lägenhet i Gävle, jobbar jag? lever jag med någon eller inte? barn? för om 10 år så är jag 30år! känns som jag trampar på samma ställe när det gäller självutveckling, vill ha ett bra jobb där jag känner att jag kan jobba i år! men vart finns det och vad är det för jobb ?
Blir snurrig i mitt huvud... Bara jag som håller i svaren men hur ska jag göra när jag inte vet svaren? det är som att klura på ett mattetal som man inte fattar eller kan ge svaret på? ..
Kluven på allt.. allt känns så matiellt justnu, saker man ska ha! ja och jag är jätte tacksam för dom saker jag har fått som ifrån mamma och pappa! tackar ännu engång och tusen gånger till..
Idag har jag bara suttit och inte gjort ett skit.. här har jag suttit med mina saker bara jag och sakerna.. och då kan man inte sluta tänka på allt ! har inga drömmar heller? hur ska man komma fram till framtiden utan drömmar? jag är 20år utan livsdrömmar?! jag har reste, provat på att bott utomlands, bott i uppsala, pluggat i en annan stad, flyttat hemifrån till en annan ny stad Gävle.. Och här står jag? vad vill jag nu? har min lägenhet, mina vänner mitt liv här men sen då? vad händer nästa kapitel? ja jag vet att jag som skriver det själv men hur ska den första menningen börja?
Kanske allt som har hänt med alla förlust om den här tjejen som jag ej kände men blev otroligt berörd. Jag kan säga att jag inte blir berörd av sånt blev inte det dom andra gångerna när det andra unga tjejerna dog.
Men jag vet inte kanske för jag har nära och föredetta nära som stod henne så nära och veta deras smärta i bröstet och förvirrningen i själen av att en nära vän har blivit tagit ifrån dem, fast jag har föredetta nära vänner som jag nu kände mkt svek så sänder jag varje dag en varmtanke till dem.
INGEN ska få en sådan förlust och jag blir nog förvirrad för jag vill ju krama om dom så hårt, smeka deras hår och säga att ska bli bra för dom en gång har älskat och brytt dig om kan du inte bara sluta bry dig om.. som jag nu tror speciell du trodde. (jag vill inte säga namn men jag vet nog att du vet vem du är) och jag vet att vi inte kan bli vänner igen av många skäl ifrån bådas sida, vi växte ifrån varandra med dock storm med val och handlingar.. Men jag kan fortfarande skratta åt våra bravader som du och jag hade, våra interna skämt om igentligen värdelösa saker, våra motgångar tillsammans och det dåliga slutet..
Men nu efter ett bra tag kan jag nog inte förlåta men inse det bra i allt och se dig nu som en bra person med bara dåliga handlingar. Jag i vanligheten förbannat långsint óch bitter som person när det gäller motgångar och folk som sårar mig och det vet du om.. Men efter den långa resan i mig själv så har jag kommit i ett lugnt med allt..
Fast efter att tjejen gick bort så blev det jobbigt för jag blev verkligen förvirrad i allt och så många frågor i allt.. hur mår du? hur ska jag värdera mina kompisar 100% så dom förstår, det där med att berätta hur jag känner och säga hur jag känner så e jag dålig på det, Vill igentligen bara krama mina underbara nära och kära att jag älskar dom och vet inte vad jag ska ta mig till om dom försvann, sedan ge dom en varmkram och kyssa dom i pannan men om jag nu skulle göra det skulle folk att jag var sjuk i huvudet... men skicka iallafall till alla mina nära om hur mkt jag verkligen vardera dom men då trodde dom att det hade hänt nått illa med mig,, haha så som sagt det är inte min grej... Och jag försöker ställa upp, träffa dom ofta, prata med dom i telefon men ibland räcker inte all tid till och det blir dagar, veckor, månader innan man träffar alla eller ens pratar med dom!
Och i allt tänkande att leva i nuet och värdera tiden med mig själv och andra så är jag så rädd för framtiden.
Vad ska jag göra? pengar? livet? om 10 år? bor jag fortfarande i min (som jag nu känner perfekta) lägenhet i Gävle, jobbar jag? lever jag med någon eller inte? barn? för om 10 år så är jag 30år! känns som jag trampar på samma ställe när det gäller självutveckling, vill ha ett bra jobb där jag känner att jag kan jobba i år! men vart finns det och vad är det för jobb ?
Blir snurrig i mitt huvud... Bara jag som håller i svaren men hur ska jag göra när jag inte vet svaren? det är som att klura på ett mattetal som man inte fattar eller kan ge svaret på? ..
Kluven på allt.. allt känns så matiellt justnu, saker man ska ha! ja och jag är jätte tacksam för dom saker jag har fått som ifrån mamma och pappa! tackar ännu engång och tusen gånger till..
Idag har jag bara suttit och inte gjort ett skit.. här har jag suttit med mina saker bara jag och sakerna.. och då kan man inte sluta tänka på allt ! har inga drömmar heller? hur ska man komma fram till framtiden utan drömmar? jag är 20år utan livsdrömmar?! jag har reste, provat på att bott utomlands, bott i uppsala, pluggat i en annan stad, flyttat hemifrån till en annan ny stad Gävle.. Och här står jag? vad vill jag nu? har min lägenhet, mina vänner mitt liv här men sen då? vad händer nästa kapitel? ja jag vet att jag som skriver det själv men hur ska den första menningen börja?
